Det är primärt två arter av snigel som uppträder som skadedjur i växthus och i lantbruket: åkersnigeln (Deroceras sp.) och "mördarsnigeln" (Arion lusitanicus). De är mycket olika till utseendet och därför inte svåra att särskiljas.

Åkersnigel Derocereas reticulatum
Åkersnigeln (se foto) är ljus till mörkgrå och blir upp till cirka 3-4 cm och ofta förekommande i växthus, där den finns hela året. Åkersnigel är primärt nattaktiv då den inte tål uttorkning och döljer sig om dagen. Varje snigel lägger 300-500 små klara millimeterstora ägg.

På friland kan snigeln under milda vintrar övervintra som vuxen, men annars är det bara ägg nedgrävda i håligheter i jorden som övervintrar. Tidigt på våren kläcker äggen och den nya generationen av sniglar kryper fram.

Mördarsnigel Arion lusitanicus
"Mördarsnigeln" kan bli upp till 15 cm lång och varierar från ljus brun/röd till mycket mörk i färgen. Däremot är det nästan omöjligt att skilja mördarsnigeln, eller den Iberiska skogssnigeln som den egentligen heter, från den röda skogsnigeln (Arion rufus). De båda tillhör "nakensniglarna" (då de inte har något snigelhus) och skadan av dem är stort sett den samma; gnag och slemspår på köksträdgårdsgrödor, blommor och buskar.

"Mördarsnigeln" övervintrar som små sniglar och kommer fram i februari/mars. Som fullvuxen påbörjar snigeln äggläggning i maj/juni. Utvecklingen från ägg till vuxen tar 4-5 veckor på sommaren. Därav finns det om sommaren och hösten både mycket stora, vuxna, och mycket små nykläckta sniglar. I oktober dör de vuxna och den nya generationen av små sniglar övervintrar, nergrävda i jorden i komposter och liknande (10-20 cm ner).

Från februari/mars kommer ungdjur av olika åldrar fram igen och börjar att äta, men oftast lägger man först märke till dem i juni/juli när de har blivit större.